61.
KARMELITERKLOSTRET I BÉTHUNE
Stora brottslingar ledas av ett slags förutbestämmelse, som låter dem övervinna alla hinder, undkomma alla faror, ända till det ögonblick, som försynen, uttröttad på deras brott, satt som det blindskär, på vilket deras gudlösa lycka krossas.
Så förhöll det sig även med mylady: hon slapp fram mellan de båda nationernas kryssare och anlände till Boulogne utan alla obehagliga äventyr.
Då hon landsteg i Portsmouth, var mylady en engelska, som de franska förföljelserna jagat bort från La Rochelle; då hon landsteg i Boulogne efter två dagars överfart, gav hon sig ut för att vara en fransyska, som engelsmännen i sitt hat mot Frankrike ofredat i Portsmouth. Mylady hade dessutom det bästa av alla pass, sin skönhet, sitt förnäma utseende och den frikostighet, varmed hon strödde ut sitt guld. Befriad från de vanliga formaliteterna genom en gammal hamnguvernörs vänliga leende och artiga sätt mot henne, så att han till och med kysste henne på hand, stannade hon icke i Boulogne längre tid än som behövdes för att lägga på posten ett brev av följande lydelse:
»Till hans eminens monseigneur kardinalen de Richelieu, i dess läger utanför La Rochelle.
Ers eminens kan vara fullkomligt lugn, hans nåd hertigen av Buckingham, reser icke över till Frankrike.
Mylady ***
P.S. Enligt ers eminens’ önskan begiver jag mig nu til karmeliterklostret i Béthune, där jag avvaktar dess befallningar.»
Och redan samma afton begav mylady sig på väg; överraskad av natten stannade hon och vilade över i ett värdshus, varpå hon följande dag klockan fem på morgonen reste vidare och efter tre timmar kom fram till Béthune.
Hon lät visa sig till karmeliterklostret och gick genast in dit.
Abbedissan tog emot henne; mylady visade henne kardi-
