var fuktig och hal av regnet, som nyss fallit, det uppfriskade gräset spred sin doft med förökad styrka.
Två av betjänterna släpade med sig mylady, hållande henne en under vardera armen; bödeln gick bakom, och efter honom kommo lord Winter, d'Artagnan: Athos, Porthos och Aramis. Planchet och Bazin avslutade tåget.
De två betjänterna förde mylady åt flodstranden till. Hennes mun var stum, men ögonen talade med sin obeskrivliga vältalighet, bönfallande den ene efter den andre av dem hon betraktade.
Då hon såg, att hon var några steg före de andra, sade hon till betjänterna:
»Tusen pistoler åt er var, om ni hjälpa mig att fly; men om ni överlämnar mig åt edra herrar, så har jag hämnare helt nära, som skola låta er dyrt få plikta för min död.»
Grimaud var villrådig, Mousqueton darrade i alla lemmar.
Athos, som hört myladys röst, skyndade fram, och likaså lord Winter.
»Bort med de här betjänterna!» sade han; »hon har talat till dem, de äro inte längre att lita på.»
Man ropade på Planchet och Bazin, som intogo Grimauds och Mousquetons platser.
Då man kommit ned till flodstranden, gick bödeln fram till mylady och band hennes händer och fötter.
Då bröt hon tystnaden och utropade:
»Ni äro fega uslingar, eländiga mördare! Ni slå er tillsammans tio stycken för att taga livet av en stackars kvinna! Men akta er, om också ingen finns här för att hjälpa mig, så kommer jag i alla fall att bli hämnad.»
»Ni är inte någon kvinna», sade Athos kallt, »ni tillhör inte människosläktet, ni är en demon, som sluppit lös ur helvetet, dit vi nu skicka er tillbaka.»
»Åh, mina herrar dygdemönster», sade mylady, »kommen väl ihåg, att den som kröker ett hår på mitt huvud, blir i sin tur en mördare!»
»Bödeln kan döda utan att därför vara en mördare», sade mannen i röda kappan och slog på sitt breda svärd. »Han är den sista domaren, det är allt, han är nachrichter, som våra grannar tyskarna säga.»
Och då han vid dessa ord band henne, uppgav mylady några vilda skrik, som gjorde en hemsk och egendomlig verkan, då de skuro genom natten och förlorade sig djupt inne i skogen.
»Men om jag är brottslig, om jag begått alla de brott, för
