säger, att ni måste lämna er min värja, och det utan motstånd; det gäller ert huvud, det vill jag underrätta er om.»
»Vem är ni då?» frågade d'Artagnan, i det han sänkte sin värja, men utan att ännu lämna den från sig.
»Jag är chevalier de Rochefort», svarade den okände, »hans eminens kardinal Richelieus stallmästare, och jag har order att föra er till hans eminens.»
»Vi återvända just nu till La Rochelle, herr chevalier», sade Athos, i det han trädde fram, »och jag hoppas ni tar för gott herr d'Artagnans hedersord på att han beger sig direkt till lägret.»
»Jag måste överlämna honom åt vakten, som skall föra honom dit.»
»Vi skola själva bli hans vakt, på vårt adelsmannaord! Men på vårt adelsmannaord förklara vi även», tillade Athos och rynkade pannan, »att herr d'Artagnan icke kommer att skiljas från oss.»
Chevalier de Rochefort kastade en blick bakom sig och såg, att Porthos och Aramis hade ställt sig mellan honom och dörren; han förstod, att han helt och hållet var i de fyra männens våld.
»Mina herrar», sade han, »om herr d'Artagnan vill lämna mig sin värja och lägga sitt hedersord till ert, så skall jag nöja mig med ert löfte att föra honom till herr kardinalens kvarter.»
»Ni har mitt ord, herr chevalier», sade d'Artagnan, »och se här min värja!»
»Det passar så mycket bättre», tillade Rochefort, »som jag måste fortsätta min färd.»
»Om det är för att söka upp mylady», sade Athos kallt, »så är det onödigt, ty henne kommer ni inte att träffa.»
»Vart har hon tagit vägen då?» frågade Rochefort ivrigt.
»Kom med tillbaka till lägret, så skall ni få veta det.»
Rochefort funderade ett ögonblick; men som man nu endast var en dagsresa från Surgères, dit kardinalen ämnade sig för att möta kungen, beslöt han att lyda Athos’ förslag och följa med dem tillbaka.
Dessutom erbjöd denna återfärd honom en fördel, han kunde själv övervaka sin fånge. Man begav sig åter på väg.
Följande dag klockan tre på eftermiddagen kom man fram till Surgères. Kardinalen inväntade där konung Ludvig. Ministern och konungen utbytte många ömhetsbetygelser och lyckönskade varandra till den lyckliga slump, som befriat Frankrike från den hätska fiende som uppvig-
