dem till mig. Och nu, unga man, handen på hjärtat, och låt mig höra, hur allt det där gick till.»
D'Artagnan berättade äventyret från gårdagen i alla dess detaljer, huru han, som icke kunnat sova av glädje över att få bli mottagen av hans majestät konungen, kommit till sina vänner tre timmar före audienstiden, huru de gått tillsammans till bollhuset och huru han, för att han ville akta sig att få en boll i ansiktet, blivit hånad av Bernajoux, som höll på att få betala det skämtet med förlusten av sitt liv och herr de La Trémouille, som inte hade med saken att skaffa, med förlusten av sitt palats.
»Det är bra det där», mumlade konungen, »alldeles så som hertigen beskrivit det för mig. Stackars kardinal! Sju man på två dar, och det bland hans mest omtyckta till på köpet. Men nu kan det vara nog, mina herrar, hör ni det! Ni ha tagit er revansch för Rue Férou, och litet till ändå, nu få ni vara nöjda.»
»Om ers majestät är det», sade Tréville, »så äro vi det.»
»Ja, jag är det», sade konungen och tog en handfull guldmynt ur La Chesnayes hand och lade dem i d'Artagnans med orden: »Se här ett bevis på min belåtenhet!»
På den tiden var man alls inte så stolt i dylika fall som det är på modet att vara det nu. En adelsman kunde då taga emot en gyllene handtryckning av konungen utan att det allra minsta finna sig förödmjukad. D'Artagnan stoppade således de fyrtio pistolerna i fickan utan allt krus, han tackade tvärtom hans majestät på det varmaste.
»Så där ja», sade konungen och såg på sin pendyl, »nu är klockan halv nio och nu få ni gå, ty jag väntar som sagt besök klockan nio. Tack för er tillgivenhet, mina herrar! Jag kan ju räkna på den, inte sant?»
»Åh, sire!» utropade de fyra kamraterna på en gång, »vi äro färdiga att låta hugga oss i stycken för ers majestät!»
»Det är bra, det är bra! Men håll er hela, det är bättre och då gagna ni mig mera. Hör på, Tréville», tillade konungen halvhögt, medan de andra drogo sig tillbaka, »som ni inte har någon plats ledig bland edra musketörer och vi dessutom förordnat, att man först skall genomgå sin lärotid i en annan kår, så laga att den unga mannen blir anställd vid herr Desessarts’, er svågers, gardeskompani. Vid gud, Tréville, jag gläder mig på förhand åt kardinalens min! Han blir ursinnig, men det bryr jag mig inte om, jag är i min goda rätt.»
Och konungen vinkade nådigt med handen åt Tréville,
