kläder det hwita bättre, som med hennes egen färg bäst kommer öfwerens.
Stekt Gris.
Grisen lägges i watten öfwer natten, för at skingra den inwärtes råa smaken och uttaga bloden, torkas sedan wäl med et kläde inuti, gnides med litet stött ingefära och salt, samt fylles på wanligt sätt med hwad som behagas. Skulle någon behaga försöka at sy igen bukskinnet utan fyllning, och nyttja fyllningen dertil sedan han wore stekt, således hwart för sig, torde det ej finnas obehagligt, då så wäl fyllningen wore betagen den feta råa smaken af steken, som hon på sin sida det wåta som fyllningen altid har med sig. Det är bättre at under stekningen, antingen på spettet eller i ugnen, i början bestryka honom, sedan han är warm, med fläskswål, än med smör, ty derigenom bibehålles skinnet ifrån sprickning, men innemot han är färdig, bör han begjutas med smör, öfwerströs med mjöl och salt, at han ser fradgig ut på fettet.
At steka Refbens spjäll.
Behöfwer icke heller annan underrättelse, än den, at fyllningen äfven i dem kan umbäras, och at de befunnits wara bättre när de stekas öpna på spetet eller i ugnen, då det röriga istret af några händer fulla rifwet bröd, litet i sänder under stekningen påströdt, derigenom förtages ock steken blifwer mera
