hälsosam, än då hon igenom fyllningen är wäl inuti. Äplen, swiskon och dylikt, ätes ock med smak och nytta til steken, när de äro befriade från det flottiga bihanget; det står likwäl i hwars och ens behag at göra som man will.
Sylta på Swinhufwud.
När det legat et dygn med ombytt watten, klyfwes det nätt med en hwass yxa. Tungan tages ut, ty hon blir snarast mjuk när hon kokar ensam. När fingret går lätt igenom swåln, läges hufwudet up at skrädas hastigt medan det är warmt, och alt obehörigt tages bort. Tungan, renad ifrån det hwita skinnet, skäres i tunna bitar, äfwen så örat i strimlor, sedan det förut är befriadt ifrån hår; djupa skårror skäras i bägge halfworna, då ögonen äro nätt uttagna, tung- och ör-rimsorna passas neder här och där. Fyra neglikor, et par bitar ingefära, en knifs-udd peppar och litet fint salt strös på, sedan passas den ena halfwans nacke emot den andras nos, och bindes hårdt til med segelgarn i en servet at koka en half time i syltspadet, och sedan hon kallnat i kallt watten, lägges hon i präss öfwer natten och sedermera i god saltlake, då fötterna klufde och wäl skrädde följa med på samma räkning. På detta sätt är hon mera dryg at skära skifwor af, än när hufwudet lägges in som det är.
