Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och fiskdammar äro för dem at tilgå; då föda de sig mest sjelfwa, men huru nyttigt det kan wara, lämnas til fiskares omdömme.

Fogel.

Är likadels snart omtalt, derest han ej skulle förtäras på annat, än det mest naturliga sättet. Inom sig sjelf har han en läckerhet för både smaken och nyttan, allenast han aktsamt tilredes; men den smaken skadas mer än den hjelpes igenom tilsatser. Stekes han på det sättet, at den fina närings-saften förswinner, lämnar han ej annat än et torrt kött, som är mera hårdsmält för magen, än något annat.

Stor Fogels Stek.

Sedan den är plockad, swedd och rengjord, bör den ej för mycket twättas eller watten-läggas, ty bloden gör mera gagn än skada, så framt foglen icke är för gammal, at han har någon illak lukt. Men ifrån blodpinnar och skräp bör han wäl ränsas, bröstbenet nedtryckas, halsen, et stycke af wingarna och benen til knät afhuggas. Då han är rigtigt upsatt med stickor, trädes han på en köttgaffel, at hållas några minuter i en panna med saltadt watten, som står på elden i sprickningen at koka, der han icke får förwällas, utan allenast taga en liten stadga åt sig för speckningen skull, som måste ske nätt och wackert, hwarföre huden spännes wäl