granlåterna beträffar, wisas des älskare samma wäg som ofwan anteknad är. Det får man likwäl påminna, huru starka kryddblandningår, såsom späkning af neglikor, canel och dylikt, aldeles förtaga den söta smaken af gåsköttet, så at föga deraf kännes annat än istret. En ung gås på spettet stekt så hastigt, at hon på fatet har sin must i behåll, utan annan tilsats än lagom sälta, är ofelbart den bästa stek af det slaget. En gammal gås som fått lefwa 2 a 3 wintrar för afwelns skull, duger ej til annat än sylta, eller som bättre är, insaltad til tjenstfolkets behof, ty som rökt är hon likafullt seg och obehaglig.
Annars är denna afwel mycket förmånlig för Landtman, allenast tillfälle få är för deras underhålla, at de icke skada ägorna, ty på en fet gås kommer alt til nytta, och om det sättet antages at plåcka henne lefwande sina rätta tider, blir ägaren öfwertygad at hon betalt sin föda.
Ankor.
Om dem är icke stort at säga i den alfwarsamma wägen; men på granlåts listan finnes många rätter af denna lilla köttbiten, som i sig sielf är föga båtande. Som unga äro de bäst til stik, och som gamla til soppa. Om det icke wore för fjedrarne och deras dryga ägg, skulle denna afwel icke stort löna mödan, ty de äta glupskt om wintren, och äfwen om sommaren, så framt icke åar
