smör, fin hackad persilja, litet salt och rifwet bröd lägges i en castrull, samt et hwarf med Rudor, åter smör, rifwet bröd, persilja, bordsalt och litet stött muskotblomma, åter Rudor och så hwarftals så länge de räcka. Derpå slås då et glas win, et qwarter watten och litet stött såcker; har man brynta murklor och twå a tre citronskifwor, läggas de ofwanpå. Castrulln ställes med täppt lock at koka på lagom eld, skakas ofta om och kännes wäl efter när de äro färdige at serveras med sin sauce warma.
Simpor
Äro också rädda om sin egen smak, så framt de skola ätas med nöje. De twättas först i litet watten, emedan skinnet lämnar en slags limagtighet efter sig, som är obehaglig. De läggas sedan i en panna med et stycke smör, fin hackad persilja, lagom salt och några slefwar watten, icke mycket, ty de safta sig sjelfwa, och när de äro kokade serveras de med sig eget spad. På detta bondwis få de en herrgårds smak, så at man aldrig ledsnar wid dem.
Det måsgte man likwäl bekänna, at de på detta sätt lagade böra komma ifrån sjön samma dag de ätas, ty som de hafwa et sött kött, fölora de sig snart, hwarföre tilsatser af win och kryddor böra förgylla dem; et klart bewis alla alla kryddblandningar ifrån början hafwa sit ursprung af förskämda waror, och sedan det blifwit en wana, har gomen
