wara aktsam at lämna efter när han är lagom lös, ty när han kokar öfwer den tiden hårdnar han på nytt. Då lyftes han af elden, fisken lägges skyndsamt up på et djupt fat, och så silas genom en soppsil, slås tillbaka i grytan, sedan hon är rengjord ifrån fjäll. Derpå tages fjällen af fisken så fort man kan, at han icke kallnar, och lägges tilbaka hwart efter hand i spadet, som då bör stå wid elden at hetta, men icke koka, hwarpå han öfwertäckes til dess han serveras. På detta sätt kan man äta honom med samma nöje som färsk. Det är annars en wanlig köks sak, at wid upläggningen borttaga fjällen, som under det mindre renliga, göra honom kall och stel, äfwen limagtig; detta förekommes då han efter rensningen kommer i sitt fjällfria spad, och får derifrån serveras het och snygg.
Små wetenskaper wid handläggningen af matredning är ofta nyttigare och smakligare, än de dyrbaraste blandningar. Men huru önskeligt wore det för samhällets både nöje, lif och hälsa, at säljare i Landsorterne wille låta underräta sig om et bättre sätt, at tilreda sina saluwaror. Månne icke någon laglig tilsyn kunde komma en så nödwändig wetenskap i gång? Andra Producter som höra til des yttre, skola ju gå igenom skärseld af besigtningsmän, jernwräkare och dylika hwarföre kunde icke äfwen det ske med de waror, hwarpå människans lif och hälsa beror? Här
