smöret ej slipper ut när kakan kommer på med kors-klappningen; degen utkaflas då så tunn han kan blifwa, under strös mjöl, wikes åter tilsammans, klappas och kaflas, något mindre tunnt ut; ännu lägges hand twå gånger ihop, och utkaflas mindre tunn hwar gång, nämnligen på widden; sist tager man stycken häraf til större och mindre tårtor; äfwen til öfwerdrag på fina Pastejer. Någre bruka slå et glas bränwin i degen, men det är befunnet göra mera skada än gagn. Den påminnelsen är nödig för en kokerska, at smöret är är wäl kallt innan det kommer til degen, om han skall häfwa sig och bli bladig; ty är bäst den warma tiden, at det får stå öfwer natten i källaren, wigten kan ändå passas sedan det blifwit tort i klädet. Man kan och i kallt rum bewara degen några dagar, då han blir nästan bättre. Åtminstone är nödigt at pastej deg hwilar sig en half dag, innan han brukas.
At gå widare med kokta Smör-bakelser och dylikt är emot öfwertygelsen, behöfs ej heller Copior när mångfaldiga Original äro at tilgå. Dock kan man ej underlåta, at gifwa mindre kunniga kokerskor en liten underrättelse, huru de böra skira sit smör, om det skall bli en tjänlig bakugn för deras degar.
En mindre kunnig kan såsom owan wid detta slags bak, på en gång förlora flere
