huset. Nog får den stackars mannen skjortor; men hans mage far så mycket wärre, då han wid infallande hunger måste snugga sig til några torra bitar, i et illa försedt matskåp. När han calculerar sit hushålls förlust emot sin snälla Hustru och hennes pigors wäfstolar och spinnrockar, ser han med grämelse, at deras handaslögder til slutet föra honom på gäldstugan; huru många gånger önskar han icke, at hon wore lika så snäll hushållerska som wäfwerska, eller at Arachne undgått honom och slagit sig ner på en Fabrik.
Domitilla är af hög börd; men som hon war fattig, giorde hon en rik man af medel- ståndet den äran at emottaga hans hand. Det är sant: wår Domitilla har icke fort med sig annat i boet än sina gamla Anor; men den som wet hwad Anor wil säga, bör icke undra at hon tager sin lilla person i akt. Hennes godtrogne man, som trodde sig för sina penningar hafwa köpt en hjelp, är på wägen at bli halfgalen. Hennes Nåd herrskar både öfwer honom och hans husfolk, alt måste sjungas efter hennes pipa, och på minsta mink måste hennes befallningar lydas, om de woro än så orimliga. Nyligen befallte hon hästarne ifrån plogen til en lustresa, och för en tid sedan tog hon folket ifrån sädes-bärgningen, för at tilställa et stort gästabud som fallit henne i hogen. Hwad skal nu den stackars mannen göra? Han ser sin wissa undergång igenom sin förnäma Fru, och för-
