22
manar alla sina wänner, at aldrig taga sig Anor i huset, utan råder Skomakaren at blifwa wid sin läst.
Leucopia gjorde deremot sin Man rik. Såsom enda arfwingen til mycket gods, är hon från barndomen ledd med lösa tömmar; derföre känner hon nu som gift ingen annan lag än sin egen wilja. Hennes lilla person fyller hela huset hennes röst ljuder öfwer alt, hennes galna befallningar måste lydas, ty Leucopia inbillar sig at hon styr sit hus med förstånd, ehuru alla hennes tilställningar witna om okunnighet och lättja. Hennes lycklige man äter nu et nådebröd i sit eget hus med bitter sältso; men hwad wil han säga? Han har ju fått det han med så mycken åtrå bugat sig före! Det allena war olyckan, at Leucopia, emot hans förmodan, inpackade capricerna och egensinnigheten ihop med hemgiften, när hon flyttade til honom; och som saken stod på den foten, at han icke kunde få det ena utan det andra, måste han taga tålamodet til hjelp, och dagligen njuta sin girighets lön til godo.
Sallopina ägde et wackert utseende, derföre har hon haft den lyckan at blifwa förenad med en hederlig man; hon har mycket klokt föresatt sig at förestå sit hus med all möjelig sparsamhet och idoghet, men som Sallopina är född med et trångt begrep och utan minsta hushålls-kunskap, tager hon saken på galen sida; hennes fromma sinne åtrår at wara sin Man
