cultur derpå, och då slipper man se de stora gamla winbärs buskarne, som med sin skugga hindra ofta omkringstående jordwäxter, utan annat wederlag än några små wederwärdiga sura bär. Beswäret med dessas plantering och wård är ganska lätt, emot den nytta de åstadkomma; måtte Swenske inbyggare snart öfwertygas derom, så torde någon hål stoppas i Statsbristen.
Päronmust.
På landet der öfwerflöd fina tider finnes på Larsmess- eller andra söta och saftfulla Päron, torde ej wara obehagligt at weta hweta gagn man kan göra med deras must. De som äro rikligt mogna, tages straxt innan de legat sig til någon swampaktighet, skäras då smått sönder med skal och alt, kokas med watten til en tjock wälling och sedan de afswalnat, silas och tryckas igneom hårduk så länge något kommer derigenom. Denna saft kokas sedan på sakta kokeld under jämn rörning til des tredjedelen är inkokad, då han blir som en sirap. Om man lägger dertil hallon, winbär, eller sönderstötta kirsbär i första kokningen, blir den ännu smakligare. Denna sirap tjenar sedan til inläggning af äplen och päron; då skalas frukten, klyfwes och kastas hwar efter annan i watten, på det han ej må swartna; kokas sedan i watten til des en sticka går lätt igenom, lägges då
