handen kan nedlägga smärre köttstycken, hwarefter sprundet tiltäppes, stoppas och hartsas wäl så at intet watten slipper in; i en aändan på ankarn bör en jernfatta wara wäl infästad, hwari sättes et starkt tåg, hwarmed ankaren nedsänkes i en frisk brunn, och fästas fast i en jernögla wid brunnstaket. Hwar gång som köttet tages ur kärlet, som bör ske hastigt, tiltäppes sprundet på samma sätt, och ankaren återsänkes i wattnet så fort som möjligt är. På detta sättet kan man på landet länge bewara färskt kött. I brist af brunnar, går det också an at gräfwa ned kärlet på ngot torrt ställe, och öfwertäcka det med jord och granris, men utom beswäret, är det ej heller så säkert som i brunnen. På landet der mycket mjölk wankas, kan äfwen färskt kött läggas i söt mjölk i en stor kruka som tiltäppt ställes i källaren, men kännes wäl efter när den börjar surna, måste ombyte ske, då denna kan tjena åt grisar och ny påslås; på detta sättet blir köttet mycket sött, mört och wälsmakande.
At bewara Mjöl och Gryn för mått.
Så snart grynen äro sorterade och inlagda i sina tunnor eller byttor, lägges et fyrdubbelt gammalt linne, som är wäl rent och fritt för såplukt, ofwanpå wäl intil
