skummas det af i et durchslag som står på et käril, för at hindra benskärfwor ifrån såpan. Elden under kittelen lämpar man til lagom, ty om det flängkokar, får man icke så rätt på fettet, hwilket är ändamålet af anstalten. Grumlet som ligger qwar i durchslaget slås åter tilbaka i luten, hwarmed fortfares så länge någon smula fetta är qwar ofwanpå. Imedlertid står det hopsparda gamla fettet på sakta eld i en kittel, med en skopa lut, at smälta, så det at det swartaste och fulaste grumlet må sjunka til botten. Men när alla ben noggrannt äro upsilade ur murpannan, lägges det smälte fettet dit, at kokas och skummas med samma försigtighet, under påspädnin af kall lut, at det icke får koka öfwer. Fettet silas igenom durchslaget på samma sätt som ofwan anfördt är, grumlet lägges tilbaka, och koket står på til des alt det feta är hämtadt. Kittelen göres då wäl ren, och andra morgonen slås ny ren lut dit til lagom myckenhet emot fettet, som så bör skiljas wäl ifrån alt det smutsiga skro som stadnar under: sex timmar kokar då såpan, och inemot hon tjocknar lägges några händer salt til, som gör at hon skiljer sig bättre wid luten; när hon blir som en tjock wälling, lägges en sked deraf i en kall wattenskål, sjunker hon då till botten, är hon färdig. Elden tages genast undan pannmuru, och såpan står et dygn at kallna innan
