modet at göra dag til natt och natt til dag, hon låter sit folk så mycket häldre njuta hwilotiden efter Naturens ordning, som hon wid dagsarbetet mera räknar på uthwilade lemmar, än dufna och sömniga ögon. Allting sker utan buller, likafullt gå sysslorna fort. Af sit husfolk är hon ansedd som en öm Moder och trogen wän, men det oaktadt, lyda de wid minsta wink hennes befallningar, och swigta aldrig i sina skyldigheters upfyllande. Hwarken swordomar eller slag, skulle hos en okunnig och högfärdig Matmoder förmå dem, at göra det som en wänlig mine af Beningia åstadkommer. Hennes waksamhet sträcker sig til de minsta omständigheter, och om man skal i något skylla henne för wärdslöshet, är det emot hennes egen person, den hon så wanwårdar, at toiletten är et hastwerk och mode-forskningar för henne en obekant sak; Men monne Beningia derföre är wårdslös i sin klädnad? Nej, henes ordentlige Man behöfwer aldrig blygas för hennes hwardags habit, och aldrig grämas för hennes slösaktiga helgdags-prål; behagsjukan har hon icke tid at wårda, ty hon är så girig om sina timar, som en gnidare om sina penningar; hon är dock likafullt sällskapslik, och upoffrar gerna några stunder til sina wänners nöje. Hennes lycklige Man fruktar aldrig at påföra henne middagsgäster, ty han wet at han med en glad wärdinna fägnar dem bäst. Och huru skulle hon annat än med en fryntlig mine emottaga sin Mans wänner, då hon ic-
