Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/313

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

des wäfwen kan handteras, då han wid sjön klappas och sköljes wäl innan han lägges på blekplatsen. Bykes sedan med wanlig lut ju oftare desto bättre; är wäfwen af finaste slaget kan äggpulver nyttjas med i luten i synnerhet, då fin tråd blekes; citronsaften gör ock då et godt gagn. Af äggpulvret kan äfwen göras en deg med watten, hwaraf göras kulor, som båstruket tager fläckar ur linnet. De som hafwa förråt på wäfstycken som ej straxt behöfwa anwändas, antingen klistrade eller apreterade, böra icke kistlägga dem förr än de äro urtwättade, så framt de skola göra gagn, och om de få en lång hwilotid i den rikes gömma, böra de twättas åtminstone en gång om året, och torkas några dagar på blekplatsen.

At fort draga salt ur kött.

En wäl twättad swamp lägges i grytan at koka tillika med köttet; efter en stund tages han up och urtwättas i kallt watten, lägges tilbaka i grytan, och det så ofta til des köttet är lagom salt. En linneklut som en knytnäfwa, med rågmjöl inknuten, plär också hjelpa.

Om smör är nödkärnadt

Smältes et par skedblad salt i friskt källwatten och slås i kärnan, så står det sig.