Företal.
Titeln på dessa Blad lofwar intet mycket — Det gamla ordspråket besannar sig sjelf: At et tomt Wisthus gör en fåkunnig Matmoder: — Menniskor lefwa llkafullt; och ehuru i största uselhet, måste dock den kräfwande Naturen hafwa ut sin rätt. En stor del wålla sjelfwe sit öde. — De förspilla sin ungdom i lättja och okunnighet — Och blifwa således otjenlige at werka någon nytta för framtiden. — Men härifrån bör man noga skilja orkeslöse, gamle, ensamt lämnade små barn, krymplingar med flera dylike, som höra, enligt Guds Befallning, til Allmänhetens wård; och om de förre intet äro alt förmycket nedsänkte i laster och lättja, kunna de nog, om de wilja, få sin gryta at koka.
Det är således til deras underrättelse, som dessa enfaldiga blad äro reknade. — Här kunna inga afdelte beskrifningar äga rum; ty Tilredningarue äro så enkla, sig merendels altid så like och kokämnen så få, at man i det stället fick så godt som ingen ting at skrifwa om, hwarföre man häldre innefattar hela konsten uti en någorlunda begriplig Underrättelse: Huru så wäl Bond-hustrur på Landet, som Qwinnor af Allmänna Hopen i Staden böra med sit lilla förråd så inrätta sin hushållning ifrån början at de med nödtorftens biträde sällan kun-
