de emottaga henne som en skatt uti sit hus och blifwa sällan bedragne i hoppet. En sådan blir merendels ej utan sportlar och tilfälle at lägga litet å sido; ty hon förser sig aldrig på kamraternes prydnader. Huru många alfwarsamma och tarfliga Damer af bättre Classen skulle icke under knappa wilkor i dyra tider önska sig den lyckan at kunna wisa sig i kläder som intet öfwerstiga deras fömåga? men de äro intet så lycklige. — Fördomens twång pålägger dem fjättrar, hwarifrån deras tjenstepigor äro fria som foglar, så framt de sjelfwe hafwa wilja dertil. — Och, kära Arbetsqwinna, hwaföre stata som piga? dagliga ärfarenheten wisar ju at du som gift hustru snart utsätter eller säljer dina sidenkläder för en ringa penning och förlorar då det, hwarmed du, wid en tarflig klädnad under tjenstetiden hade kunnat lägga grunden til en fredlig hushållning för framtiden.
Så länge du måste springa dageligen emellan krogen, hökare- och bagare-boden lärer saken föga kunna hjelpas, ty besinna, at hwarje ställe skall hafwa sin avance imellan flere händer af din lilla penning, och då avancen hopräknas för weckor och månader, får du se hwad du förlorat, utom den tid, som språnget tager ifrån din gärning. Det är just därföre man önskar, at du besparde dig några Riksdaler ifrån tjenstetiden, som, deräst de
