kalf, när det sker på landet. Det är gifwet, at en förståndig Husmoder icke gör slagten förr, än hon har både gagn och heder veraf, ty sämre mat af djurriket gifwes icke, än en späd och mager kalf. Des äckelagiga lim utmärker, at han ännu är en kart, hwilken naturligt wis ej hunnit få den lifnärings saft, som hör til födan hos andra, och bör derföre antingen stramt förkastas innan han förstör onödig wis en bättre föda: mjölk och smör, eller ock handteras på et sätt, som gör gaqn i huset, och bidrager til både hälsa och nöje. När man icke längre wil betunga sig med ett mjölködande kalf, gör man bäst at låta honom i fjorton dagar di sin mor, då han wid slagten prisar sin matmoder, utan at behöfwa längre lifstid. När en försigtig Hushållerska då slagtar sin kalf, bör hon deraf göra sig all möjlig nytta, at han warar til ombyte på bordet så länge möjligt är. Af blod, lefwer, lungor, hufwud och fötter har hon då åtskilliga rätter, som i fall någon okunnig i tilredelse-sättet skulle finnas, kan ibland nedanskrifne rätter af kalf få underrättelse derom. Kalfwen hugger hon i fjerndelar; halsen och alla fyraläggarna huggas bort. Det kött som bewaras längst af bak- eller framdelen, weklas nätt in i servet, som är deppad i ätticka och hänges i källartaket, hwiket är et bättre hälsosammare bewaringssätt, ön sielfwa iskällaren, och behöfwer ej annan wård, än at
