kärft och obehagligt kött, högst skadligt för hälsan; äfwen måste man tilse at det kommer så jämnt ned, at inga öpningar blifwa imellan, hwilka åstadkomma den obehagliga härskheten, då fåren äro feta, så lyckligt eljest, men högst förderfligt igenom det på Landsbyggden owärdiga handterandet. När detta är gjordt, påslås en botten til, som går ned i kärlet, så at en mängd stenar få rum, hwilke upjaga laken inom et par dagar; är då köttet lagom saltadt, ligger jämnt utan öpningar, och kärlet är så tätt, at laken snart betäcker köttet, går man i god för warans hallt. Det behöfwer då icke dragas ifrån sin must med wattenläggning, utan kan kokas straxt, härsknar icke heller, allenast det bewaras med botten och stenar så länge något är i behäll. Med spickeköttet bör rökningen ske hastigt med warm rök på en dag; på wanliga sättet torkar den musten bort och gör köttet tort. Äro styckena feta utanpå, kunna de ätas för skinka, om man skär dem på snedden.
Månne icke wisse Slagtare och kunnige insaltare borde förordnas at göra denna sysslan på de orter, som hitlänma så mycket til afsalu af kött- och fläskwaror. Om man betraktar saken rätt, är han wådlig för många människors halsa och lif, hwarföre någon förbattring i den hushållsgrenen torde wara nödig. At förtära dessa waror, är min- skadligt för allmänna hopen, som med
