Sida:Den beswärliga åkern.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 10 —

hundradefallt; men jag wet, att om, jag kan upphemta något, är det af Guds rika och fria nåd. Den nya jordmånen är Herrans werk, den goda säden är från Honom, förmågan att waka och bedja är Hans gåfwa; så att om jag slutligen kan uppsamla, så till sägande, en kärfwe, så skulle jag kasta den för Hans fot och förklara, att Han allena är wärd att emottaga all wälsignelse och ära och pris. Men nu, granne, har jag litet mer att säga er. Om jag skulle gå öfwer eder åker, och såg er försöka att bringa god säd till att wara midt ibland törnen och ogräs, hwad skulle jag då säga till er?

Jon. Hm! om ni såge mig wara så dåraktig, så tror jag att ni sade: ”Jon, så icke ibland törne! Hwarföre plöjer ni icke först upp marken och tillreder den?”

Jacob. Nå wäl, Jon, detta är just hwad jag nu wille säga er, — nej, det är hwad den store Wingårdsherren säger till eder: ”Sår icke ibland törne.” (Jer. 4: 3.) ”Kaster ifrån eder all eder öfwerträdelse, och görer eder ett nytt hjerta och ny anda.” (Hes. 18: 31.)

Jon. Men, Jacob, ni skulle lika lätt kunna bedja mig skapa en ny werld, eller förwandla en wildmark till en blomstrande trädgård.

Jacob. Jag är glad att höra er säga så. Några tyckas anse det wara en ganska lätt sak att skapa ett nytt hjerta; men Han, hwars werk det är, wet wäl att det är öfwer en menniskas förmåga. Han förkunnar oss: ”Herren allena gör hjertat wisst.” (Ordspr. 16: 2.) Och till wår tröst säger Han: ”Jag skall gifwa eder ett nytt hjerta och en ny anda uti eder.” (Hes. 36: 26.) Försök derföre icke, min wän, att här och der nedsätta en planta eller utså några få sädeskorn, att deraf framskaffa en skörd. Ty hela