Sida:Den beswärliga åkern.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 6 —

hwad Han derom säger är: ”Alle hafwa afwikit, allesamman äro onyttige wordne: ingen är som godt gör, icke till en.” (Ps. 14: 2, 3. Rom. 3: 12.) ”Wise nog äro de till att göra det ondt är, men att göra det godt är, wilja de icke lära.” (Jer. 4: 22.)

Jon. Nå wäl, jag wågar icke göra Gud till lögnare; men jag måste bekänna, att jag icke hade en alldeles så dålig tanke om mitt hjerta, som allt detta går ut på. Om jag kunde tro det, så hade jag mera behof af att arbeta på mitt hjerta, än på min beswärliga åker. Men för min del wet jag icke hwad ogräs jag har att rycka bort från mitt hjerta.

Jacob. Om ni icke önskade att få god gröda på er åker, Jon, så skulle ni wara nöjd med att låta ogräset wäxa och stenarne ligga: och jag är nästan rädd att orsaken hwarföre stenarne och ogräset i edert hjerta icke hafwa oroat er, är att ni icke haft omsorg om att frambringa ”rättfärdighetens frukt, hwilken genom Jesum Christum kommer till Guds pris och lof.” (Phil. 1: 11.)

Jon. Jag kan icke säga, att jag tänkt mycket på denna frukt, Jacob, mera än, som jag förut sade, att jag warit en stilla och fredlig granne, och så widare.

Jacob. Ack! äfwen jag war nöjd med detta i månget år, men jag finner att Gud ser efter något mera. ”Andans frukt är kärlek, fröjd, frid, långmodighet, mildhet, godhet, tro, saktmodighet och kyskhet.” (Gal. 5: 22.) Då jag nu önskade att se en god säd af kärlek till Gud i mitt hjerta, blef jag icke litet förwånad att finna marken öfwerwäxt med kärlek till denna werlden, men i synnerhet till mig sjelf, och rötterna af detta ogräs hafwa werkeligen skjutit så djupt, att, med all min omsorg och allt mitt arbete, det beständigt uppwäxer och intager den plats i mitt