finns det då ingen annan dygd hos kvinnan än den, som kommer av en hälsosam fruktan för galgen? Det var det hårdaste ord jag någonsin hört! Tyst nu, skvallersystrar, för nu gnisslar låset i fängelsedörren, och här kommer mistress Prynne själv.
Då fängelsedörren inifrån slogs upp på vid gavel visade sig först, likt en svart skugga som dök ut i solskenet, stadstjänarens grymma och skräckinjagande figur med svärd vid sidan och ämbetsstav i handen. Denna person var till sitt yttre en sinnebild av och en representant för den puritanska lagens hela dystra stränghet, och det var hans uppgift att sköta om dess slutliga och mest noggranna tillämpning på brottslingen. I det han sträckte ut ämbetsstaven med sin vänstra hand, lade han den högra på en ung kvinnas axel och drog henne på detta sätt framåt, tills hon på fängelsedörrens tröskel stötte honom tillbaka med en rörelse full av naturlig värdighet och karaktärsstyrka och trädde ut i det fria liksom av fri vilja. Hon bar i sina armar ett litet barn, omkring tre månader gammalt, som blinkade och vände bort sitt lilla ansikte från det alltför starka dagsljuset; ty hittills hade det endast känt till den grå skymningen i ett av fängelserummen.
Då den unga kvinnan, barnets moder, stod där fullt synlig för hopen, syntes hon först vilja sluta barnet fastare i sin famn, icke så mycket av moderskärlek som för att därigenom dölja ett visst tecken, som var stickat eller fastsatt på hennes dräkt. Men i samma ögonblick kom hon att tänka på, att det ena tecknet på hennes skam endast föga skulle tjäna till att skyla det andra, och så tog hon barnet på armen, djupt rodnande, men ändå med ett stolt leende; med en blick, som icke ville låta sig nedslås, såg hon sig omkring på stadsborna, sina grannar och bekanta. På klänningsbröstet syntes bokstaven A[1] i
- ↑ Adulteress: Äktenskapsbryterska.
12
