RÖDA BOKSTAV, så fantastiskt broderad och utsmyckad på hennes bröst. Den verkade som en trollformel, som försatte henne utanför den vanliga gemenskapen med andra människor och inneslöt henne i en krets för sig.
— Hon är skicklig med nålen, det är då säkert, anmärkte en av de kvinnliga åskådarna, men har någonsin en kvinna före den här fräcka slynan hittat på ett sådant sätt att visa det. Säg mig, mina systrar, vad är det annat än att skratta våra goda domare i synen och stoltsera med det, som de vördnadsvärda herrarna ämnade till ett straff?
— Det vore inte mer än rätt, mumlade den av de gamla kvinnorna, som såg hårdast ut, att vi slet den stolta Hesters präktiga klänning från hennes fina axlar. Och vad den röda bokstaven beträffar, som hon har stickat så märkvärdigt, så kunde jag ge henne en trasa av min gamla giktflanell, det vore mera passande.
— Åh tyst, grannar, tyst, viskade den yngsta kvinnan, låt henne inte höra er! Det finns inte ett stygn i den där broderade bokstaven, som hon inte känt i sitt hjärta. Den barske stadstjänaren gjorde nu ett tecken med sin stav.
— Undan, gott folk, undan i konungens namn! ropade han. Öppna väg, och jag lovar er, att mistress Prynne skall bli ställd på en plats, där män, kvinnor och barn får tillfälle att beskåda hennes fina dräkt, från denna stund till en timme efter middag. Välsignelse över den rättfärdiga kolonien Massachusetts, där missgärningen drages ut i solljuset! Kom nu, mistress Hester, och visa er eldröda bokstav på torget!
En gång öppnades genast genom åskådarnas skara. Företrädd av stadstjänaren och åtföljd av en oregelbunden procession av allvarliga män och ovänligt blickande kvinnor, begav sig Hester Prynne på väg till den plats, som var utsedd för hennes bestraffning. En skara ivriga och nyfikna skolgossar, som föga förstodo av det som
14
