Den här sidan har korrekturlästs
Filip stod några minuter hänsjunken i beundran av hennes skönhet och undran över, att hon kunde vara dotter till denne galne gnidare.
Efter en stund kom hon tillbaka till fönstret.
»Här är reliken», sade hon och kastade ned den i hans utsträckta hand.
Han kände att han kunde förlåta Poots allt i glädjen att återfå reliken, och kanske också för hennes skull som överlämnat den åt honom.
»Ni får förlåta min far», sade hon, »men han har dessa obegripliga egenheter. Det är inte så illa menat.»
Hon tänkte draga sig tillbaka, då Filip hejdade henne.
»Förlåt min häftighet», sade han, »men kanske ni någon gång kan förstå, att den var berättigad.»
Hon nickade mot honom och försvann.
16
