»Det är ingenting som hindrar, att du kan köpa henne av oss», sade en tredje.
»Nå, jag går med på det. Hur mycket vill ni ha för ett sådant gråtande flickebarn?»
»Fem hundra gulden», sade en.
»Låt gå för det, men om min andel inte blir så stor, skall jag ha henne i alla fall.
»Det är icke mera än rätt och billigt», sade en annan, »men jag skulle taga mycket fel, om vi inte få minst tusen gulden var på kuppen.»
»Då får väl Beatens ta henne då.»
»Uppgjort», svarade de andra.
»Jag har älskat den flickan länge, men den gamle gnidaren ratade mig, och nu skall jag taga min hämnd.»
Filip dröjde inte längre. På kortare än tio minuter hade han på en omväg sprungit till doktorns hus. Han bankade på dörren men fick intet svar. Han slog hårt på porten, men då han alltjämt inte hörde något inifrån, förstod han, att Poots måste ha blivit kallad till sjukbesök.
»Unga flicka», ropade han högt, »om er far är ute, så hör på vad jag, Filip van der Deeken, har att säga er. Jag hörde för en stund sedan fyra skurkar planera att mörda er far och röva hans skatter samt er. Jag svär vid den relik, ni gav mig tillbaka i morse, att jag talar sanning.»
En stund senare öppnades fönstret, och Filip kunde skymta flickan.
»Vad vill ni här vid denna tid?» frågade hon.
Filip berättade nu vad han hört och slutade med att bedja henne släppa in honom, så att han skulle kunna försvara henne.
»Om jag nu gjorde det, vad skulle ni då kunna uträtta mot så många? Det är fyra mot en, och de skulle snart övermanna er.»
»Nej, inte om ni har vapen i huset, som ni väl har, och mod fattas mig inte.»
