KAP. V.
Så snart Filip kom till Amsterdam köpte han en tunn, stark stålkedja, i vilken han kunde hänga reliken om halsen. Och så gick han ombord på Tre Skilling med sina saker och rikligt försedd med penningar.
Fartyget låg för ankar tillsammans med ett antal andra skepp, vilka utgjorde den ostindiska flottiljen.
Det var sent på kvällen, då Filip kom ombord. Han blev vänligt mottagen av kaptenen, som hette Kloots. Kaptenen visade Filip hans koj och gick därefter akterut för att avgöra en tvist mellan folket rörande lastens stuvning.
»Det är alltså detta fartyg, på vilket jag skall göra mitt första och kanske sista försök», tänkte Filip.
Sjöfolk äro vidskepliga, och hade någon ombord anat i vad ärende Filip var ute, skulle de nog inte ha låtit honom följa med detta fartyg.
»Borde ni inte gå ned och göra er hemmastadd under däck», sade en mild röst bakom Filip.
Det var förste styrmannen Hildebrand som talat. Han var en kortvuxen, trevlig karl på trettio år med frisk ansiktsfärg och hurtigt utseende.
»Tack», sade Filip, »jag hade nästan glömt var jag var. Tack och godnatt.»
Tre Skilling var fregattriggad och mätte omkring 400 ton. Den var nästan flat i botten och sidorna veko sig inåt vid relingen så att övre däck var smalare än lastrumsbotten.
32
