KAP. VI.
Flottiljen samlades första gången vid Taffelviken, där holländarna vid denna tid uppfört ett nybygge, där ostindiefararna brukade komplettera sina vattenförråd. Också brukade man här byta till sig slaktdjur från hottentotterna, vilka med glädje lämnade från sig en fet oxe för en blank mässingsknapp.
Vattenpåfyllningen och provianteringen tog ett par dagar i anspråk, varefter befälhavaren gav order om nästa mötesplats i Persiska viken, och fartygen lyfte ankar.
I tre dagar lågo fartygen och kryssade för en svag ostadig vind, men därefter blåste en frisk sydlig kuling upp på tredje kvällen, och hela flottan drevs in mot norr i viken. På sjunde dagen befann sig Tre Skilling nästan ensam, men vädret hade nu blivit lugnare. Man satte åter segel och styrde mot öster för att komma in under land.
»Det är inte bra, att vi nu kommit från alla våra kamrater», sade kapten Kloots till Filip. »Vi ligga tre grader norr om Kap och strömmarna kunna vara starka, vinden håller på att mojna av och om jag inte tar fel, blir det annat väder snart.»
Mot aftonen blev det stiltje, och en grov dyning bar in mot land, medan solen sakta gled ned bortom horisonten.
»Vad är det för buller man hör?» frågade Filip. »Det låter som en avlägsen åska?»
»Jag hör det också», svarade Kloots. »Säg, utkik, är det land i sikte?»
