KAP. X.
En morgon efter Monicas tillfrisknande, då hon satt med Filip ute i trädgården, kom hon in på ett ämne som många gånger svävat för hennes tankar. Det var om drömmar.
»Tror du på drömmar», frågade hon. »Tror du att vi genom drömmen kunna få meddelande från en annan värld?»
»Ja, naturligtvis», svarade Filip. »Det måste man tro på, om man vill eller inte.»
»Varför söker du då inte få klarhet om ditt öde genom en dröm?»
»Drömmar komma objudna. Man kan varken befalla fram dem eller undfly dem.»
»Jo, Filip, tänk bara starkt på det du helst vill drömma om, så kommer det till dig.»
»Men om jag inte vill drömma?»
»Jo, det vill du, om jag ber dig. Jag har trollmedel, som kan tvinga fram drömmar hos dig.»
»Ja, att du kan förtrolla mig det vet jag, men mina drömmar rår du inte om.»
»Jag är alldeles säker på, att jag gör det. Och om ett högre väsen genom denna dröm kommer att meddela sig med dig kan du lita på vad du får veta.»
»Nå, då vill jag drömma, eftersom du vill att jag skall det.»
Monica var fast övertygad om att hon skulle kunna få Filip att drömma, även om han var långt borta från henne.
68
