Den här sidan har korrekturlästs
Samtalet avbröts nu av läkaren som meddelade, att Monica var förberedd på Filips ankomst. Filip skyndade att taga på sig kappan och hatten, så att det skulle se ut som om han just kommit. Han stängde ytterdörren och sprang in och tog genast vägen uppför trapporna.
Med klappande hjärta stod han åter utanför sängomhänget.
Då hörde han Monicas röst:
»Om skeppet har kommit i går, måste han ju vara här nu», sade hon.
»Han är här», sade läkaren och drog undan förhänget.
»Här är jag», sade Filip glatt och kastade från sig hatten.
Han skyndade fram till bädden och kysste henne.
Monica slog armarna om hans hals och pater Seysen fick rätt i att glädjen icke dödar…
67
