Sida:Den flygande holländaren 1926.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

de väntat sig något nämnvärt motstånd, och Filip gav därför, då de båda visade bredsidorna i en vändning, order om ett lag eld. Kanonerna dånade, och eftersom de voro inriktade på olika avstånd togo redan vid första laget åtskilliga av skotten i spanjorernas tacklingar och riggar. Men lika snabba voro nu spanjorerna att svara med samma mynt. Under det att fregatten styrde ned mot långsidan sökte korvetten manövrera sig mot bogen på Dortrecht. Men nu började Jungfrun formligen dansa på vattnet. Det lilla smidiga skeppet blottade aldrig i onödan sin bredsida utan låg med bogen mot den spanska korvetten, tills denna för tidigt narrades att lossa sina kanoner. Nu kastade Jungfrun hastigt om och satte in ett glatt lag i korvetten, så att dess förmast brakade ned och förstörde alla möjligheter att manövrera. Då inriktade Filip alla sina babordskanoner mot korvetten, som samtidigt kom under Jungfruns eld, och inom tio minuter började fartyget sjunga på sista versen.

Nu hade Filip övermakten med sina båda manöverdugliga fartyg mot den ganska tunga korvetten.

Det visade sig nu att Krantz var en synnerligen klok och rådig man. I ett oförsiktigt ögonblick från fregattens sida, lyckades han vända en hel bredsida kanoner mot spanjorens akter och splittrade med ett lag styrinrättningen. Vad båtade nu fregattens 52 kanoner mot de båda holländarnas underlägsna artilleri, då spanjoren låg hjälplös och manöveroduglig. Korvetten drev redlöst ned mot fregatten och samtidigt utbröt eld på det stora fartyget. Spanjorerna voro emellertid envisa och tappra och satte nu in all sin kraft på att slå änterhakarna i Filips skepp. Det var deras avsikt att också Dortrecht skulle sättas i brand.

Då tog Filip sin ropare och uppmanade spanjorerna att sluta striden.

»Vi föra ju inte krig i våra hemland, och då är det onö-

84