Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
133

de, bett till Gud att den stolta, olyckliga Marie Antoinette snart skulle finna befrielse från sitt lidande genom döden.

Tydligen hade de, som nu gjort Marguerite till fånge, någon liknande tanke med avseende på henne. Men denne gamle gubbe föreföll så svag och så hjälplös; och hans finkänsliga tanke, då han nu försökte bygga upp en skärm för att dela det lilla ruskiga rummet i två, visade att han var särdeles olämplig till att sköta en vaksam vaktares syssla.

När de fyra stolarna tycktes stå tämligen stadigt och faran för att de skulle ramla över ända föreföll jämförelsevis ringa, släpade han fram halmmadrassen och reste upp den mot dem. Till slut drog han fram bordet med dess spräckta handkanna och handfat och ställde det invid denna improviserade avdelningsskärm. Därpå betraktade han hela anordningen med tydlig belåtenhet och förtjusning.

— Så där ja! sade han och vände sitt av tillfredsställelse strålande ansikte mot Marguerite. Nu kan jag fortsätta med mina böner på andra sidan om den här palissaden. Åh, den står alldeles stadig, tillade han, i det han med försiktig hand och stilla stolthet rörde vid sitt mästerstycke av byggnadskonst. Ni kan vara alldeles för er själv. Försök att glömma, att den gamle abbén finns här i rummet. Han räknas inte … han räknas verkligen inte … han har upphört att vara av någon betydelse sedan flera månader tillbaka nu, när Saint Joseph är stängd och han inte längre får läsa mässan.

Tydligen pratade han på detta mångordiga sätt för att dölja sin nervösa blyghet.

Därpå drog han sig undan bakom sin skyddande barrikad och tog upp sin bönbok ur fickan. Sedan han funnit en smal kant på en av stolarna, varpå han kunde sitta utan alltför stor fara att få hela tillställningen nedramlande över huvudet på sig, var han snart helt och hållet upptagen av sin andaktsövning.

Marguerite betraktade honom ännu en stund. Han