Hon hade så gott som överantvardat sin man i händerna på dem, som sannerligen icke denna gång skulle låta honom undkomma. Med öppna ögon, med varm, glödande kärlek, trängtande efter att få offra sig själv för honom, hade hon gjort det — och vad hon åstadkommit var att utsätta den man hon älskade för ännu mera hopplös dödsfara!
Sergeanten stod och väntade på order.
Medborgare Chauvelin hade kommit till Boulogne, bemyndigad med långt större och enväldigare makt, än som någonsin förut varit någon republikens tjänare tilldelad. Stadens guvernör, gardets befälhavare, fästningen och magistraten, alla voro de som ödmjuka, lydiga slavar inför honom.
Så fort han tagit i besittning den bostad, som upplåtits åt honom i rådhuset, hade han begärt att få se en av listorna på de fångar, vilka av en eller annan orsak höllos inom lås och bom.
Listan var lång och innehöll många namn, som ej voro av det ringaste intresse för Chauvelin. Med otålighet gled hans blick över dem.
— De skola genast frigivas, sade han kort.
Han ville ej att vakterna skulle vara betungade med några onödiga skyldigheter eller att den lilla kuststadens fängelser skulle vara allt för trångt befolkade. Han ville ha utrymme, luft, ledighet, hela stadens kraft och förmåga till sitt förfogande för att tillfångataga en enda man — ett tillfångatagande, som betydde hans eget liv och hans hämnd!
»En kvinna — namnet okänt — som befunnits innehava ett falskt pass, utfärdat för Céline Dumont, kammarjungfru hos medborgarinnan Désirée Candeille — har landstigit och vid förhör ej kunnat giva tillfredsställande upplysningar om sig själv — är kvarhållen och insatt i cellen n:o 6 i Gayole-fängelset.»
Så lydde en av de sista anteckningarna på listan och den enda, som var av intresse för medborgare Chauvelin. Då han läste den, körde han nästan in naglarna i händernas insidor, så våldsamt ansträngde han sig för
