Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163

— Ja, i frihet är han ännu! utbrast hon impulsivt med käckt trots. Tror ni, att ni med alla era lås och bommar, all er egen och edra medbröders slughet, ja, med själva djävulens medverkan skall kunna överlista »Den Röda Nejlikan» nu, då hans mål är att rycka mig ur era klor?

— Åh, jag märker, sade Chauvelin lugnt, att ers nåd ej ännu fullt har uppfattat situationen. Den där utroparen är långt från denna plats — hans ord hava flugit med aftonvinden och ha ej nått fram till er. Tror ni inte, att jag och mina kamrater veta, att all den list, varav den gäckande »Nejlikan» är mäktig, nu kommer att användas för att rädda lady Blakeney och på samma gång, om möjligt, även abbé Foucquet och hans systerbarn samt föra dem över Kanalen? Fyra människor! — Bah! En bagatell för denne storartade konspiratör, som för ej länge sedan bortsmugglade tjugu aristokrater från Lyons fängelse! — Nej, nej, två barn och en gammal gubbe vore icke nog för att vakta vår värdefulla gisslan! Jag tänkte ej heller vare sig på abbé Foucquet eller de båda barnen, då jag sade, att en engelsk gentleman icke skulle vilja rädda sitt eget liv på bekostnad av andras.

— På vem tänker ni då, monsieur Chauvelin? Vilken annan har ni satt att vakta det byte, som ni värderar så högt?

— Hela Boulognes stad, sade han.

— Jag förstår inte — —

— Låt mig klargöra saken för er! Min ämbetsbroder medborgare Collot d’Herbois kom i går hit från Paris. Liksom jag är han medlem av Välfärdsutskottet, vars skyldighet det är att skydda Frankrikes välfärd genom att straffa alla dem som konspirera mot dess lagar och mot folkets frihet. Förnämst bland dessa konspiratörer är naturligtvis den oförsynte äventyrsriddaren, som kallar sig »Den Röda Nejlikan». Han har gjort Frankrikes regering ganska mycket besvär genom sina framgångsrika bemödanden att gäcka den