— Jag har båda delarna. Men jag måste fara till England i åtminstone ett halvofficiellt uppdrag. Jag kan inte åstadkomma något, om jag nödgas uppträda inkognito och i skymundan.
— Den saken låter lätt ordna sig. Det har varit åtskilliga rådslag med de engelska myndigheterna angående säkerheten till liv och lem för de fredliga franska undersåtar, som ha slagit sig ned i England. De ha föreslagit, att vi skulle sända en halvofficiell representant dit för att tillvarataga vårt folks ekonomiska och kommersiella intressen. Vi kunna ju skicka er i den egenskapen, om det kunde gagna era planer.
— Förträffligt. Jag behöver bara en täckmantel. Den ena är lika bra som den andra.
— Är det allt?
— Inte riktigt. Jag har flera planer i tankarna, och jag måste kunna räkna med fullt förtroende. Framför allt måste jag ha makt ... Fullständig, absolut, obegränsad makt.
Det fanns förvisso ingenting fegt eller svagt hos den lille, mörkklädde man, som nu blickade den fruktade jakobin-ledaren rätt i ögonen och slog sin knutna hand beslutsamt i bordet.
Robespierre svarade icke genast. Han betraktade den andre skarpt, i det han sökte utforska, om det bakom denna allvarliga, rynkade panna dolde sig något annat, egoistiskt skäl för hans åstundan efter absolut makt.
Men Chauvelin blinkade ej inför denna blick, som kunde komma varje kind i Frankrike att blekna av förskräckelse. Och efter detta ögonblicks tvekan sade Robespierre lugnt:
— Ni skall få en diktators oinskränkta makt i varje fransk stad eller köping, som ni kommer att besöka. Revolutionsregeringen skall före er avresa till England upphöja er till överbefälhavare över alla de underordnade välfärdsutskotten. Det vill med andra ord säga att varje av eder utfärdad befallning, av vad slag den än vara må, given i republikens namn, måste
