168
sätt få veta, att hon varit dåraktig nog att följa efter honom samt att hon nu var i fängelse och att han ej kunde göra någonting för att rädda henne.
Vad skulle han väl göra?
Vid denna tanke tryckte Marguerite instinktmässigt händerna mot hjärtat. Ångestkvalen blevo rent av fysiskt smärtsamma. Hon hoppades att denna smärta möjligen betydde dödens annalkande. O, huru lätt den enkla lösningen skulle vara!
Månen tittade nu fram genom den molnvägg, som under så lång stund undanskymt den. Leende drog den sina fina silverlinjer utmed kanterna på torn och spiror, på det tunga, dystra klocktornet och på alla de massiva stenmurarna, som i Marguerites ögon sågo ut, som om de omslöto en jättestor kyrkogård.
Utroparen hade tydligen slutat att läsa upp proklamationen. Det ena efter det andra av fönstren vid torget lystes upp. Boulognes innevånare ville tänka över de underliga händelser, som utan deras vetskap inträffat men som tydligen skulle få så ödesdigra eller så glädjande följder för dem.
En man skulle tillfångatagas — den hemlighetsfulle engelske äventyraren, som de alla hört talas om men som ingen sett. Och en kvinna — hans hustru — skulle bevakas, tills mannen var säkert inom lås och bom.
Marguerite tyckte sig nästan kunna höra dem tala om saken och svära att han icke skulle undkomma och att »Den Röda Nejlikan» snart skulle vara infångad.
En milt fläktande vind susade i de gamla knotiga träden på de södra vallarna, ett sus, som ljöd liksom sucken över ett bortdöende hopp.
Vad kunde väl Percy nu taga sig till? Hans händer voro bundna, och det måste oundvikligen bliva hans öde att lida det fasansfulla kvalet att se den kvinna, han älskade, dö en smärtsam död inför hans ögon.
Sedan de väl tillfångatagit honom, skulle de ej komma att behålla honom länge i fängelset. Någon rannsakning eller några formaliteter skulle naturligtvis icke anses nödvändiga. Helt kort och gott en avrätt-
