Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

200

Då märkte hon, att den starka, seniga handen, som omslöt hennes, darrade och att hans läppar — som för ett ögonblick trycktes mot hennes fingrar — voro brännande heta.




XXV.
BESLUTET.

De båda männen voro åter ensamma.

Vad Chauvelin beträffar insåg han, att saken ännu icke var till fullo uppgjord. Ja, ända till för en minut sedan hade han varit i ovisshet om, huruvida sir Percy skulle antaga det skymfliga villkor, som blivit honom förelagt, eller om han skulle låta sin vrede och sin stolthet övermanna sig och slunga de dödliga förolämpningarna tillbaka i ansiktet på sin fiende.

Men nu hade en ny hemlighet blivit röjd för denne förslagne diplomat. Ett namn, sakta framviskat av en förtvivlad kvinna, hade för honom berättat om en glödande kärlek, om vars tillvaro han förut ej ens haft en aning.

Sedan han gjort denna upptäckt, förstod han, att det icke längre kunde vara något tvivel om den slutliga utgången.

Sir Percy Blakeney, den djärve äventyrshjälten, som alltid var redo att våga ett högt spel, där människoliv stodo som insats, skulle måhända hava tvekat och förhalat tiden, innan han för att rädda sin hustru undan förödmjukelsen och skammen av det fasansfulla öde, som blivit bestämt för henne, undertecknade och gav gällande kraft åt ett bevis på sin egen vanära. Men var en sådan man som han passionerat förälskad i en kvinna som Marguerite Blakeney, då skulle han utan tvivel kunna avsäga sig hela världen för hennes skull.