Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

208

Ur nattens dunkel började det gamla Boulognes torn och spiror träda fram ett efter ett. Klockan i det stora tornet slog sex. Snart glödde Notre-Dames höga kupol i purpurfärger, och det förgyllda korset på S:t Josephs kyrka kastade en bländande, gyllene stråles återsken ned över torget.

Stadens sparvar började kvittra, och långt utifrån havet, från Dunkerque-hållet, hördes dova kanonskott

— Och kom det ihåg, mina duvor, förmanade Auguste Moleux högtidligt, att i denna order, som Robespierre har sänt från Paris, står det också, att den gode Guden alltifrån denna dag har upphört att finnas till!

Många ansikten voro just i detta ögonblick vända mot öster, ty den uppgående solen, som med ett enda jättelikt tag slitit sönder molnväggen, trädde nu fram i hela sin flammande, purpurröda prakt. Som ett gensvar till denna hälsning vart havet som flytande eld nedanför purpurglöden, medan hela himlen började stråla av morgonens första rosenfärgade rodnad.

Den gode Guden hade upphört att finnas till!!

— Det finns bara en religion i Frankrike nu, förklarade Auguste Moleux. Förnuftets religion! Vi äro alla medborgare!! Vi äro alla fria och i stånd att tänka för oss själva. Medborgare Robespierre har förordnat, att det inte finnes någon Gud. Den gode Guden var en tyrann och aristokrat, och liksom alla andra tyranner och aristokrater har han blivit avsatt. Den gode Guden finns inte mer och inte heller den heliga Jungfrun och inte några helgon — endast Förnuftet finnes — Förnuftet, som är den gudinna, vilken vi alla vörda!

Och Boulognes stadsbor, som ännu stodo där med blickarna fästade på den praktfulla östern, ropade i tung, butter lydnad:

— Hurra för Förnuftets gudinna!

— Hurra för Robespierre!

Men kvinnorna korsade sig hastigt bakom sina mäns ryggar, försökande att gömma sig för utroparens spejande ögon och för soldaternas stränga blickar och