210
att man denna natt hållit vaka i varje hem och att hundratals män och kvinnor under timtal stått utanför Gayole-fängelset, så hade icke väl de glada nyheterna blivit kända i staden, förrän all trötthet var försvunnen och alla människor började att med frisk vilja och glatt mod bereda sig till att göra den stora festdagen till en riktigt lyckad och munter lustbarhet.
Varje normand, bonde eller herreman, har en oändlig förmåga att roa sig och samtidigt att samordna och systematisera sina nöjen.
I en handvändning hade de trumpna skarorna försvunnit. I deras ställe stodo grupper av män med glada ansikten och pratade muntert utanför varje ställe i staden, där man kunde få något att äta och dricka. Nationalhögtiden hade alldeles oförhoppandes kommit över dessa människor, och den tidigare delen av dagen måste användas för att tänka ut ett lämpligt program.
Och så satte sig Boulognes innevånare, som så nyligen varit hotade med en snar död, ned till att läppja på sitt vin eller sitt kaffe eller tugga på sina konjakskörsbär och därvid i lugn och ro uppgöra ett förslag till ett muntert festtåg.
Det skulle bli ett stort uppbåd på Place de la Sénéchaussée, därefter ett fackeltåg kring fästningsvallarna, kulminerande i en jättesamling utanför stadshuset, där medborgare Chauvelin, Välfärdsutskottets representant, skulle mottaga en välkomsthyllning från Boulognes hela befolkning.
Processionen skulle vara i kostym. Det skulle bli pierroter och pierretter, harlekiner och engelska clowner, aristokrater och gudinnor. Hela dagen voro kvinnor och flickor sysselsatta med att åstadkomma kostymer av alla slag, och de små förfallna butikerna vid Rue du Château och Rue Frédéric Sauvage — de flesta ägda av judar och engelska krämare — plundrades på gamla prydnadsartiklar och rester av kostymer, som burits på den tiden, då Boulogne ännu var en glad stad och karnevaler höllos varje år.
