44
longerna, i de fina kretsarna … så skulle jag kanske …
— Ja, visst skall ni få sjunga i de fina kretsarna, utropade Marguerite ivrigt, ni skall bli en sångerska på modet och jag svär på att själve prinsen av Wales kommer att låta er sjunga på Carlton House … och ni skall bestämma ert gage själv, mademoiselle … och Londonsocieteten skall tävla med de förnämsta i Bath om att få er till sina fester. Ja, ja, ni skall samla en hel förmögenhet för de fattiga i Paris … och för att visa er att jag verkligen menar vad jag säger, så skall ni få börja ert triumftåg i mitt eget hem i morgon kväll. Hans kunglig höghet själv kommer dit. Ni skall sjunga era mest anslående sånger … och i honorar måste ni mottaga etthundra guinéer, som ni skall skicka till de fattigaste arbetarnas förening i Paris i sir Percys och lady Blakeneys namn.
— Jag tackar er, mylady, men …
— Ni tänker väl inte säga nej?
— Jag antar med glädje ert anbud … men … ni förstår, jag är just inte så gammal, sade Candeille enkelt, jag är visserligen bara en aktris, men om en ung aktris är utan beskydd, så …
— Jag förstår, svarade Marguerite milt. Ni är alltför vacker för att uppträda alldeles ensam ute i sällskapslivet, och ni har kanske en mor, en syster eller en vän … som ni önskar få ta med er i morgon? Är det så?
— Nej, genmälde aktrisen med tydlig bitterhet, jag har varken mor eller syster, men vår revolutionsregering har sent omsider gripits av medlidande med dem som den så skoningslöst har drivit ut ur Frankrike och har sänt en representant för att tillvarata härvarande franska undersåtars intressen.
— Jaså.
— De ha i Paris fått veta, att mitt liv här har ägnats åt de fattigas välfärd i Frankrike. Regeringens sändebud i England är mig särskilt bevågen och intresserad av mitt arbete. Han är min beskyddare i
