Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

54

och till festen i morgon hoppas jag ni också inviterar monsieur Chauvelin.

— Ja, det faller av sig självt, ers kunglig höghet, sade sir Percy med gästfri iver och den mest förbindliga bugning för sin ärkefiende. Vi hoppas få se monsieur Chauvelin! Han och jag ha ej träffats på så länge, och han skall bli mycket välkommen på Blakeney Manor.




VIII.
MADEMOISELLE CANDEILLE.

Hennes härkomst var mycket låg, ty hennes mor — så påstods det — hade varit kökspiga i hertigens av Marny hus. Men Désirée hade likväl fått någon uppfostran, och ehuru hon började sin bana som garderobiär vid en av de mindre teatrarna i Paris, blev hon slutligen en av dess mest lysande stjärnor.

Hon var liten och mörk, med behagligt sätt och uppträdande och med en liten graciös figur, synnerligen smärt och smidig. Hennes låga härkomst förrådde sig sannerligen inte i hennes händer och fötter, vilka voro utsökta till formen och mycket små.

Hennes hår var mjukt och blankt, alltid opudrat och skickligt uppsatt så att det överskuggade ansiktets övre del.

Hakan var liten och rund, munnen ovanligt röd, halsen lång och smal. Men hon var inte vacker; det sade alla kvinnor. Hyn var ganska grov och mörk, ögonen voro smala och litet sneda — nej, hon var absolut inte vacker.

Och ändå tilltalade hon männen. Kanske därför att hon var så okonstlat besluten att behaga dem. Kvinnorna sade att demoiselle Candeille aldrig lämnade en