Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

84

överstånden så fort som möjligt. Nej, inte Paris; låt oss hellre säga Boulogne … det är en liten vacker stad, tycker ni inte det?

— Onekligen, sir Percy.

— Nåväl, Boulogne alltså … och vid fästningsvallarna, om ni så vill, på södra sidan om staden.

— Som ni behagar, svarade Chauvelin torrt. Skola vi kasta igen?

Ett sorl av munterhet hade ackompanjerat denna korta överläggning mellan de båda motståndarna, och Blakeneys med len stämma yttrade små infall hade emottagits med ljudliga skrattsalvor.

Nu skramlade tärningarna igen, och de båda männen gjorde åter sina kast.

— Er tur den här gången, monsieur Chauvelin, sade Blakeney efter en snabb blick på tärningarna. Se hur jämnt slumpen fördelar sina gracer mellan oss båda. Jag fick välja plats … det måste ni väl medge var beundransvärt rättvist fördelat? Nu får ni välja tid. Jag avvaktar ert avgörande, sir … Vid Boulognes södra fästningsvallar alltså — när?

— Om fyra dagar, när domkyrkoklockan ringer Angelus, lydde Chauvelins snabba svar.

— Åh, jag trodde att er förbaskade regering hade avskaffat både domkyrkor, klockor och ringning. Franska folket får ju nu draga åt helvetet på vad sätt det självt behagar — för vägen till himlen har väl nationalkonventet stängt, eller hur? Jag trodde, att Angelus-ringningen hade blivit förbjuden.

— Inte i Boulogne, tror jag, sir Percy. Och jag ger er mitt ord på, att det den kvällen skall ringas Angelus.

— Hur dags då, sir?

— En timme efter solnedgången.

— Men varför om fyra dagar? Varför inte om två eller tre?

— Jag skulle kunnat fråga: varför de södra fästningsvallarna, sir Percy, varför inte de västra? Jag har valt den fjärde dagen från denna — passar det er inte? frågade Chauvelin ironiskt.