86
— Villkoren alltså, sir Percy, sade Chauvelin, skenbart utan att märka den pik, som låg i Blakeneys senaste ord. Skola vi göra ännu ett kast?
— Efter er, sir, sade Blakeney artigt.
För tredje och sista gången skakade nu de båda motståndarna tärningarna i asken och kastade dem.
Chauvelin var nu fullkomligt lugn och likgiltig. Dessa obetydliga detaljer intresserade honom föga. Vad brydde han sig om villkoren för denna duell, som ju endast var ett lockbete för att lura hans fiende i fällan? Tid och plats voro ju fastställda, och sir Percy skulle inte utebli. Chauvelin kände sin motståndares djärva och äventyrslystna läggning tillräckligt väl för att inte hysa det ringaste tvivel på den punkten. Till och med nu, då han med motvillig beundran betraktade sin ärkefiendes kraftiga, välbyggda gestalt och lade märke till de smala, seniga händerna, den energiska hakan, den låga, breda pannan och de djupt liggande, halvt beslöjade ögonen, visste han att i denna angelägenhet, där Percy Blakeney uppenbarligen satte sitt eget liv på spel, var den enda känsla, som i detta ögonblick behärskade honom, hans lidelsefulla äventyrskärlek.
Den allt behärskande lidelsen var stark intill döden!
Ja, sir Percy skulle vara på Boulognes södra fästningsvallar en timme efter solnedgången den utsatta dagen, utan tvivel i förlitande på sin vanliga underbara tur, sin egen sinnesnärvaro och sin stora fysiska och andliga styrka, för att söka undgå den fälla, vilken han var så redo att gå in i.
Därom rådde intet tvivel! Vad betydde då detaljerna?
Chauvelin hade emellertid redan i denna stund beslutat, att ingenting på den händelsedigra dagen skulle överlämnas åt slumpen. Han skulle möta sin sluge fiende icke blott med slughet utan även med makt. Ja, om också hela den del av den republikanska armén, som fanns att tillgå i norra Frankrike, skulle kallas till hjälp, så nog skulle Boulognes fästningsvallar om-
