111
Kom in och drick kaffe och låtsa om ingenting, så finns det något litet hopp att han aldrig får veta, att han haft något anfall.
— Gå du, svarade han, jag vill inte ha något. Och detta har varat länge, säger Eva. Du gode Gud!
— Elias, detta går inte an. Du måste komma. Allting hänger på det, ingenting får haka. Gör det, jag ber dig. Sen ska du få veta precis varför.
Han drog en djup suck och reste sig.
— Den stackars pojken, vem ska driva ut den onde anden. Nu förstår jag riktigt vad bibeln menar med att vara besatt.
När vi kommo ut i salen, stod gamlan där och kröp och gnällde för Elias. Hon måtte ha på ett outgrundligt sätt hört, när Helena smädade honom och nu ängslas för följderna.
Jag förstod nu, att jag haft orätt, då jag sagt, att allt hängde på Elias.
— Fru Hamnell, kära snälla, besvor jag henne, var lugn och kom in och drick kaffe och var som vanligt. Hon lovade allt vad jag bad henne om. Men vad som däremot inte lyckades för henne, kanske för att man bett henne därom, var att banna som vanligt.
— Jag tycker Niklas borde ha ett par stövlar i julklapp, sade hon. Och vi ska skicka lite till hans gamla mor, vi har så gott om Guds gåvor i huset.
