188
tid de skapade åt sig, och tids nog få veta, vad jag behövde veta.
Nog visste jag hur jag unnade dem att handla. Jag unnade dem en handling, som av dem båda uppfattades som en seger. Därför att jag alltid unnar den som fallit att resa sig, den som tror sig misslyckad att lyckas, den besegrade att segra. Därför att jag önskar den utplundrade kraft, blott för sin stolthets skull, att offra den dyrbarhet han plötsligt finner mellan sina händer.
Hur för andra oviktig och föga betydande än en handling, som innebar en övervinnelse, ett avstående, skulle förefalla, visste jag, att den skulle förändra så mycket för dem. Inne i deras hjärtan skulle då omärkligt hela världen förvandlas efter arten av deras handling. Ty ur en seger, även en ringa seger, kommer tro på segern nästa gång och alltid.
Detta, tänkte jag vid Niklas bädd, är avståendets mystik, i vilken man aldrig intränger annat än genom att avstå.
Men när jag tänkte vidare och mina tankar gledo från de unga till de äldre i detta hus, så tyckte jag att de inte alls läto foga in sig i min teori. Om någon har fått avstå, tänkte jag, så är det Helena, överallt där hon velat fram, har hon blivit motad och genad. Sannerligen om en önskan stigit upp i hennes själ, som inte blivit nertystad. Och har den hunnit någon gång
