206
Evas idé, kunde man peka ut hela prästgården på denna gran. Den veke, som ramlade på huvudet och låg och osade och flöt i den drypande stearinen, var icke svår att sätta namn på. Det var rent kusligt, ty den slocknade aldrig, och vi sade till varandra, fullt inne i denna nyårsaftons-lek eller vad man skall kalla det: hon kommer att begrava oss allesammans, skall ni få se.
Ett ljus var där i granen, som helt oväntat i dödsögonblicket sköt upp en hög flamma, högre än dess låga varit i livet och sen slocknade snabbt, med en suck.
Georg högg Evas hand, där han satt bredvid henne, och hon sade genast: — Var det jag?
Jag tänkte: Vad nu? Vet hon det? Var det därför hon bad oss tänka på henne nästa nyårsnatt? Har Georg sagt henne, att hon snart är utbrunnen, att det år, som ingår, troligen är hennes sista?
Georg besvarade icke hennes fråga. — Nu skall jag bära upp dig, sade han, innan alla ljus ha slocknat. Dessutom kan de komma igen när som helst. Det är bäst att faster Rakel omsorgsfullt bortsopar varje spår av trevnad, så att gumman inte får något att banna över.
Medan han var borta, gick jag ut i boden till Niklas och släckte de båda höga ljusen, varefter jag sade godnatt och önskade honom gott nytt år. Om de komme hem och såge ljus brinna i Niklas’ kammare om natten, skulle det genast bli
