256
— Ja, vad jag ville säga var det, att så länge jag har detta ämbetet, så ska jag sätta in mina yttersta krafter på att hindra förvirringen att bryta in här hos oss. Och därför, det kan ni väl båda två förstå, så får jag inte jämka och pruta på min plikt. Det är mycket ledsamt om jag måste välja mellan Rakel och min svärmor, men det kan inte hjälpas. Det får gå som det kan. Om församlingen får höra att jag skickat av den gamla, för att hon är svår och besvärlig, hur ska jag då kunna tillhålla dem, som kommer till mig, att härda ut intill änden på den plats, där de är ställda? Ja, jag förstår, att ni två tycker inte, att jag ska tillhålla dem det.
— Nej, sade jag. Men jag vet att du gör det.
— Ja, det gör jag. Stanna, säger jag, till livets slut, det gör detsamma vad det kostar. Ibland kommer de till mig och frågar, om det finns en gräns —
Ah, tänkte jag, stackars mor Katrina —
— för vad man måste tåla av en maka eller en make.
— Och då säger du alltid nej?
— Ja, alltid. För det finns ingen sådan gräns. Enligt Guds klara och tydliga ord. Det står inte att var och en som skiljer en hygglig hustru ifrån sig, begår äktenskapsbrott. Det står att var och en som skiljer sig från sin hustru och tager en annan begår äktenskapsbrott. Och det är i grund och botten det de vill höra, när de kom-
