260
när han väl visste, att hustrun först blivit lärd att tåla allting av honom intill bittra döden? Det kunde ju ligga en viss tjusning i att pröva, om den läran också höll inför den värsta påfrestningen.
— Så du tror, sade jag, att du ska kunna rätta till äktenskapet i Hultet, du?
— Det vore inte det första, sade Elias. Det brukar gå riktigt bra. Många har kommit igen och tackat mig. Det är förvånande hur långt man kommer med enkla och kraftiga åtgärder.
— Gör man, sade jag. Lyckas man så att återuppväcka kärleken?
Elias såg ut som om han inte trodde sina öron, då jag nämnde ordet kärlek.
— Jag tycker resultatet borde bli det motsatta, sade jag. Det måste vara otäckt att bli uthärdad och övad tålamod mot. Det gör en förstås galen eller svårmodig (som Helena tänkte jag). Jag tycker man skulle behandla den elake på helt annat sätt, försöka ta bort den tagg i hans sinne, som gör hans ondska. Men se, då måste man åt sina egna brister. Hur är det med dig själv i det fallet, Elias? fortsatte jag av en plötslig ingivelse, den jag följde med dödsförakt.
Han ryckte till.
— Jag har inte sökt något råd av dig, sade han.
— Nej, naturligtvis inte. Men du förklarade ändå för mig, när jag kom till Ljungheda i höstas,
